Tirre- Mitt Liv I Rosa <3

Snart en månad sist jag skrev....tiden går så fort.

Vad har hänt sen sist?

Jag har flitigt gått på min strålning varje dag, men det har ju självklart inte gått smidigt och smärtfritt. När jag tänker efter så skulle jag vilja strypa en läkare på Danderyd, jag trodde han var bra och det är han säkert om han håller sig till det han kan!!
Han berättade veckorna innan strålningen att det minsann inte var några biverkningar, "bara" lite hudrodnad som om man har bränt sig i solen och att man kan bli trött för att det är psykiskt jobbigt att sitta och åka till sjukhuset varje dag. Fuck you!

TRÖTT blir man för att radioaktiv strålning dödar mina celler.

Hudrodnad var milt sagt (jag har just nu blivit lite lite röd, men det kan bli värre) det är vanligt att huden spricker och det blir sår efter några veckor.

Fick så jävla ont i halsen för en och en halv vecka sen och blev hes som satan. Fick förklarat för mig att lymfkörtlarna i halsen också blir strålade och att slemhinnorna blir torra och irriterade.
Nej jag menar inte att jorden går under för det, men med den pep talkingen från läkaren om att strålning är en dans på rosor så blir man förbannad.

Grejen är att så länge jag inte känner nån större oro så sätter jag mig inte och googlar fram info. Då blir man bara nojig och tror att det värsta ska hända och jag kände att det fanns väl ingen anledning till det alls inför strålningen.

Jag fick en annan glad överraskning.....första dagen på strålningen så märkte jag att det blev jättejobbigt att ha vänsta armen ovanför huvudet. Man ligger raklång med armarna över huvudet och håller händerna i två handtag, så att dom kommer åt allt runt hela bröstet. Det gjorde iallafall ont och snäll som jag är så sa jag bara, det gör lite ont, men dom sa bara - Du måste ligga still i samma läge hela tiden. Dag två samma sak.

Ojojoj dag tre fick jag sota för att jag inte vågar stå på mig och inte lyssnar på min kropp. Armen va helt bortdomnad!!!
Skakade lite på mig gick upp och åt frukost, tog två alvedon och smörjde in armen med muskelsalva då den helt plöstligt börjat dunka!!
Ignorerar det en stund till tills jag inser att det inte håller längre, börjar gråta. ringer och skriker på stackars Johan att jag inte orkar mer!!
Ringer Danderyds akutnummer och ber dom om hjälp, men dom ber mig ta mig till radiumhemmet där jag blir strålad för att prata med en läkare där. Ledsen, uppgiven och irriterad ringer jag min bästa kampis Bella, och hon skjutsar snällt in mig till sjukhuset <3

En ganska lång historia kort... så skriver läkaren ut Voltaren tabletter mot smärtan och konstaterar att han tror att jag har en inflammation i vävnaden i armen och meddelar Danderyd att dom får ta hand om mig.
Träffar en läkare på Danderyd som skickar mig på en vanlig röntgen, känns som att dom tror att jag överdriver min smärta, stannar hemma en dag, smärtan blir bättre men inte bra, jobbar några dagar ändå, går på strålningen som jag ska varje dag, får reda på att det inte syntes nånting på röntgen, är det jag som överdriver??....och så blir armen så där jobbig igen med smärta som dunkar, försöker få dom på strålningen att förstå att jag kan inte ha armen uppe länge, så efter halva strålningen får jag pausa och ta ner armen....ligger tyst och ensam i rummet en stund men tillslut kan jag inte hålla tillbaka tårarna.... -men ligger du och gråter för att du har så ont?? Dom ringer på läkaren som inte kan förstå varför det gör så ont, Danderyd går inte att få tag på så läkaren på Radiumhemmet sätter sig och ringer runt och lyckas flörta till sig en tid för magnetkamera röntgen dagen efter på Karolinska.
Dagen efter kommer läkaren med goda nyheter...sitter ner i väntrummet, har blivit strålad och läkaren kommer och sätter sig bredvid mig och säger glatt - goda nyheter, det var INTE en metastas!! Helt chockad frågar jag -Vad menar du, vad är det? Samtidigt som jag ställer frågan förstår jag vad han trodde att det kan ha varit.. Jag slutar andas för nån sekund, pustar ut! -Ok gud va bra mem vad är det da? - Du har Aseptisk nekros! - Vaaaaa???
PÅ svenska.....Mina nerver knyter sig så jag får ingen blodtillförsel till armen, en biverkan från cellgifterna.
VÄLDIGT ovanlig.....Men jag jublar inombords över att ha fått en diagnos och blir ännu mer glad när läkaren äntligen förstår att jag har haft jätteont!! Morfintabletter skrivs ut! TACK! sover gott denna natt!!

Idag har varit en superbra dag, vakna, gick till jobbet i värmen, jobba, åt en god lunch med moster och kusin för att sedan ta mig till sjukhuset. Värme kan göra mycket.
Imorgon ska jag gå och kolla om det finns nån fin peruk, vill ha en ljusare variant. Mitt hår är nu ca 1 cm, men det är väldigt tunna hårstrån.

Jag känner att jag kommer skriva av mig lite snart igen.... så ha det bäst så länge allihopa!! Kraaaamm <3
NU är det sista avsnittet av Desperate Housewives för säsongen :) :(

Ps. Jag måste bara tipsa om en blogg som jag avgudar...han skriver på ett sånt bra sätt, så som jag skulle vilja kunna skriva <3  http://ikroppenmin.blogspot.com