Dags igen..

Imorgon kör vi!!! Kur 6 av 7 ska avklaras imorgon 29/3. Håll tummarna att jag inte kommer få ont!!

Det är så nära nu att jag ser mållinjen, bara en gång kvar sen!! Är så glad!

Imorgon följer min vän Bella med när jag ska få gifterna. <3

Tänkte visa en ganska sjuk bild som en ny vän som också drabbats av bröstcancer och bloggar har lagt upp på sin blogg, som jag tänker sno, hoppas det är ok kära N <3

Vi får ju Taxotere som det heter som innehåller Idegran som kan vara smått giftigt i stor mängd.....




Tuuur att vi inte får i oss lika mycket!! :0))


JUST DET jag fick pengar från Förseningskassan för en vecka sen WOHOO! En klumpsumma för 3 månader :0)


Nu tänkte jag gå ut i solen och njuta! Kram på er <3



Önskar jag vore på Santa Monica Beach!!




Pest eller kolera...

Ja det är bara välja....njaaa ska man jämföra biverkningar så är denna Taxotere medicineringen liiiite bättre...men bara lite!

Tisdag 8/3 fick jag då kur 5 av 7. Kom till sjukhuset kl 11 och fick gå därifrån kl 1 :0) Fantastiskt skönt att det går snabbare!! Trodde tröttheten skulle slå till efter några timmar men jag var vaken hela dagen och hela kvällen :0)

Dag 2 lite trött men orkade gå ut på promenad och höll mig relativt vaken under dagen

Dag 3 så är man lite segare men hyfsat pigg, halvsover denna dag.

Dag 4 JAAAA då var det dags! Muskel och ledvärksdagen kan börja! Beskriva den värken..hmm ungefär som att bli överkörd av nånting, typ en buss! Träningsvärk och växtvärk samtidigt, som utlovat från läkaren "Många upplever det som en väldigt obehaglig muskel och ledvärk". Alla gör ju inte det men självklart gör jag det.

Provar först med Ipren som övergår till Voltaren, jag har recept på starkare tabletter men i och med att jag får ont i magen redan av Voltaren så vågar jag inte ta dom receptbelagda för dom får man tydligen också ont i magen utav.

Dag 5 Lördag, dunkar i ben och fötter ont ont ont, jag är inte så trött att jag bara sover så att sitta rastlös och bara känna smärta i hela kroppen gör att jag håller på att bli tokig!! Vill slå sönder nåt!! Tuuur att man har lugnande pills!! Men istället för att sitta och sjunga med under finalen av Melodifestivalen satt jag mest och grät! Så då vet ni vad Johan gjorde i lördags, satt och trösta mig. Han fick vara flitig med att smörja in hela mig med Aloe vera heat lotion i två dagar. Det hjälper till faktiskt!

Dag 6 så har värken släppt nästan helt och jag mår bra! Jag brukar få blåsor i munnen men det har jag inte fått denna gång utan är bara lite lite torr i munnen, det som bråkar som vanligt är halsbrännan men den är jag så van vid nu!

Dag 7 Börjar känna av smärta i ländryggen och det tycker jag är obehagligt, det är så mycket nerver och skit som kan komma i kläm! Försöker gå bort smärtan under dagen men det blir bara värre under kvällen, vetekudde, heat lotion hela kvällen, svårt att sova (tror det är kortison tabletterna) somnar 04.30!!! Johans klocka ringer 05.45! Somnar om när han går och sover till 11. Fick lite sömn ändå.

Dag 8 Idag känns det lite bättre men jag ringer ändå till min avdelning på sjukhuset för att kolla om det är "normalt". Får svaret att det är det, ryggen kan ta mycket stryk av just Taxotere, men blir det inte bättre om några dagar så ska jag höra av mig igen. Jag ska gå upp och lämna blodprov imorgon så då får vi hoppas att mina blodvärden ser någorlunda bra ut.

Helt enkelt så är det som att jämföra Pest eller Kolera men i och med att Taxotere påverkar en under kortare tid, det är 2-3 dagar som är riktigt jobbigt istället för 6-7 dagar så vinner Taxotere över FEC-kurerna!
OBS! Detta är min uppfattning, det är inte lika för alla!!

TVÅ gånger kvar sen hörni!! :0)))) Längtar till nästa behandling, snart över!!

Nu ska jag värma vetekudden, göra en kopp te....lite heat lotion också och lägga mig på soffan och vänta på att mina favoritserier DH och CT börjar! Ha det bäst!! <3 < 3 <3 



Vilken dag!!

Börjar min dag med ett besök hos husläkarn för Picc-linen...håller räkningen, nu är det bara 6 gånger till som jag behöver gå upp dit. Sista cellgiftsbehandlingen så kommer dom dra ut "slangen". Så alltså den 18 April är den borta.

Sen begav jag mig till apoteket och plockade ut alla mediciner som ska ätas resten av veckan.

När jag kom hem satte jag mig och ringde till banken och förberedde lite inför bolånet.
Ringde IKEA och kollade med leveranser.....och sen till det näst bästa samtalet på hela dagen som var till Förseningskassan. Det finns inga ord för hur mycket man kan hata deras system!!! Jag är så jävla trött och förbannad!!!!
Sist jag pratade med dom så skulle dom skynda på mitt ärende och jag behövde INTE skicka in några mer papper!! Det var TVÅ veckor sen! Nu säger min handläggare att inläsningscentralen vill ha en sjukanmälan från den 13 December, ni vet där man skriver varför man inte kan jobba, om det finns andra arbetsuppgifter som gör att man kan gå och jobba hur många procent ersättning man vill ha osv. Det är då faaan vad dom är snabba!!

Jag orkar inte bli arg på min handläggare för nu börjar hon tycka synd om mig och ber om ursäkt för att det tar sån tid för dom på "huvudkontoret" att reagera! Idag på eftermiddagen fick jag då denna sjukanmälan som jag kommer posta idag och min handläggare har skrivit en notering att dom ska skynda på med utbetalningen! Då får vi se hur snabbt det går!!!! Idioter är bara förnamnet!!!




Bestämmer lunch med Bella, vad ska vi äta.......Bella vill ha pizza....från...Hmmm...Tillslut säger jag Arena Pizzeria och vi åker dit...det var tur det!!
När vi kommer ut från Pizzerian upptäcker vi att i bilen som står parkerad bredvid våran sitter det en dam som ser ut att sova men hon sitter lutad åt sidan så vi blir lite oroliga så vi knackar på rutan och frågar om hon mår bra, hon skakar på huvudet.
Så vi öppnar bildörren och hon säger att hon inte mår bra alls och vi frågar om hon är ensam eller om hon väntar på nån. Hon säger att hon har suttit där ett tag och att ingen har reagerat och hjälpt henne, vi upptäcker efter en stund att hon har satt på varningsblinkern, men man ser ju knappt det eftersom det är så ljust ute!
När hon sagt att hon är själv och att hon inte alls mår bra så ringer jag 112 för första gången i mitt liv.
Medan Bella springer in på Pizzerian efter ett glas vatten.
Ambulansen är där efter bara några minuter och den gamla damen på 82 år får åka till Danderyds sjukhus. Innan dom skjutsar in henne på båren i ambulansen tackar hon oss så mycket för hjälpen.
Undrar hur länge hon suttit där? Hoppas allt gick bra sen! <3


Då så gott folk det var allt från mig denna vecka! Imorgon ska jag slåss mot cancern igen! Wish me good luck!
Ha det bra så länge!




Leva livet!

Jag hade en plan... på hur jag ville planera för åtminstone 2 år framöver.

Fast jobb och ett jobb som jag trivs med. *check*

Ny lägenhet med större boyta, där jag vet att finns plats för tillökning i familjen *check*

Göra en drömresa till underbara USA, LA, San Fransisco och Las Vegas  *check*

En vecka innan jag fyllde 27 år, friade min sambo och vi är nu förlovade.

På min födelsedag får jag besked om att jag får det jobb som jag sökt...Livet leker, allt känns så bra... samtidigt är det nånting som säger mig att allting är för bra för att vara sant, det här är inte likt mig, jag brukar snarare ha otur än tur! 
Jag kommer aldrig att glömma när jag pratade med min mamma och meddelade att jag fått nytt jobb och att allting var FÖR bra, jag sa då att nånting kommer att hända som inte är bra!

Mycket riktigt så hade jag rätt! Min plan sprack....visst jag har fortfarande mitt jobb, nya lägenheten väntar, jag har kvar min sambo som sagt att han inte kommer lämna mig!
MEN jag hade bestämt mig, jag var ju redo att satsa på en tillökning i familjen. Jag kommer ihåg när läkaren berättade att jag hade cancer så blev jag såklart chockad och ledsen, men det som gjorde mest ont i hjärtat var när hon frågade om vi hade barn och man berättade att det var det som var tänkt att det skulle skaffas.

Risken att cancern kommer tillbaka brukar vara inom 2 år men man är inte friskförklarad förrän efter 5 år.
Ska jag vänta och se om den kommer tillbaka efter två år? Tänk om den kommer tillbaka? Ska jag då vänta ytterligare två år? Så kan man väl inte leva!
Det är klart att man inte önskar att man har ett spädbarn hemma när man går igenom en cellgiftsbehandling! Men oavsett så är det extremt jobbigt att få cellgifter ändå, iallafall för mig!

Idag tänker jag annorlunda. Man kan inte få allt här i livet och även om en plan spricker så får man helt enkelt tänka om! Man hinner tänka mycket dom dagarna jag mår bra.

Nu planeras det för fullt!! Vi har bestämt oss för att göra en ny resa innan vi börjar tänka på barn igen.
Jag vet inte vad det är men USA är nånting som måste upplevas! Jag älskar allt med USA, folket, maten, landskapet! Dom har allt och allt är överdrivet stort :0) Jag fick sambon Johan att fatta tycke om USA, så när jag sa att jag ville åka tillbaka så var det en självklarhet!
Men denna gång blir det på östkusten. New York först och sen hyra bil och bila enda ner till Florida, det kommer bli så häftigt!
Tänker inte bestämma och boka allting nu utan det är tänkt att det blir nån gång till hösten. Men man kan ju spana på vad det finns på vägen ner mot Florida...typ se Washington DC, Disney World och det som jag tror blir häftigast är att åka ut på USAs sydligaste punkt Key West, för att komma dit åker man över 43 broar och ett ex antal öar.



Så coolt! :0)


Idag är det tordag den 3/3. Tiden går ändå ganska fort just nu, som vanligt både postivt och negativt.

Fick träffa min nya läkare igår och han var riktigt bra, förklarade massa saker på ett bra sätt, ritade gärna bilder när han förklarade (vissa bilder såg inte kloka ut, haha) och lyssnade när jag pratade och gav bra svar. Han visade hur planen efter cellgifterna ser ut. Jag är ju inte rikigt klar efter cellgifterna utan jag ska genomgå massa strålningar också.
3 veckor efter cellgifterna kommer jag att få gå till Karolinska Radiumhemmet och bli strålad över vänstra bröstet där tumören satt.
När nån börjar med meningen " I och med att du är så ung" så vet jag nu att det är ingenting bra som kommer efter dom orden. Den vanligaste strålbehandligen är 5 veckor måndag-fredag. Men då jag är "ung" så får jag strålas i 7 veckor! Yippie!
Att strålas tar ca 2-3 min, första gången kommer dom att tatuera in en prick mellan mina bröst så att exakt samma ställe blir strålat varje dag. Det gör inte ont, inga jättejobbiga biverkningar. Det som händer är att det är som att ligga i ett solarium det är UV strålar som gör att huden blir mörkare, man "bränner sig" så huden kan bli irriterad och röd och efter en stund så fjällar man. Värre än så är det inte med biverkningar.

På tisdag 8/3 är det dags igen. Kur 5 av 7 ska göras. Skitnervös är jag!! Taxotere, ny medicinering som jag inte alls vet hur jag kommer att må efter. Jag vet att jag inte kommer må bra men med FEC-kurerna har jag lärt mig vad som väntar.
Mest skrämmande är muskel och ledvärken som jag kanske inte ens känner av men antagligen så kommer jag säkert göra det :0(  Usch och fy, ve och fasa! Men jävlar vad det inte är långt kvar sen!!

Lev livet idag!! Imorgon kan det vara försent!  Ut och njut av det underbara vädret, det ska jag göra nu!

PÅMINNELSE till alla tjejer där ute, kläm på era bröst!!! <3






RSS 2.0