Tirre- Mitt Liv I Rosa <3

Ska börja med att dra igenom allt som hänt sen den 20 Oktober. Fick beskedet om bröstcancer och allting förändrades på 2 sek. Varför jag? Kommer jag dö? Vad ska familj och vänner säga? Många frågor som poppade upp i skallen denna dag. En kirurg och en sjuksköterska från St Göran förklarar för mig när jag hunnit smälta beskedet, att jag har upptäckt tumören i tidigt skede, tumören är endast 2 cm och dom låter positiva och förklarar för mig att jag kommer inte att dö!
Dom säger att jag är i goda händer och kommer ha stenkoll på mig i fortsättningen.
Det är så mycket som händer....Iallafall bokas det in en operationsdag, den 10 November ska skiten bort!
Hoppar på en studie om nån ny magnetkamera som dom håller på att forska om (Allt för forskningen)!


10 November Operationen...

Infinner mig på St Göran på morgonen, lite nervöst men känns ändå bra att bli av med skiten.
Operationen går jättebra, cancercellerna hade hunnit smita två utav mina lymfkörtlar så kirurgen fick under operationen besluta att ta bort mer lymfkörtlar än vad man hade trott, men allting gick bra!
I och med att jag är ung och för att cancern hade hunnit sprida sig så har läkarna beslutat att dom ska ge mig cellgifter, inte kul!
Efter några dagar känns allting bra, det enda som är lite knas är nerverna i armen som bråkar med mig, kirurgen va tvungen att klippa lite i nerverna för att komma åt fler lymfkörtlar.

Sjukskriven 3 veckor.

Ett beslut måste fattas under dessa 3 veckor.... Min kära sambo Johan och jag måste vara beredda på att cellgifterna kan slå ut mina äggstockar i kanske flera år framöver, å visst faan vill vi ha barn! Så jag blir remitterad till Karolinska Huddinge Fertilitetsenheten en vecka senare. Väl där får jag göra en undersökning och allt ser bra ut, så dom starta med en gång, får med mig TRE olika sprutor hem, varav 2 olika ska jag ta varje dag i 8 dagar i magen hemma och den tredje dan innan operationen...själv? Näää Johan fick göra det ;0) Hatar sprutor!
Den 30 November fick vi tid för "äggplockning". Det va en upplevelse, man låg på en säng på rad med bara tunna gardiner mellan varje säng, mina grannar fick opereras före mig, den ena låg och jämrade sig och hade ont, den andra svimmade och spydde....HUR FAAN SKA DET HÄR GÅ??  tänkte jag, skitnervös! Men med lite morfin i sig en stund senare så var det inga bekymmer :0) Mådde hur bra som helst och allting gick jättebra. 16 ägg plockade dom, det va ju en jävla tur att dom fick ut så många för i slutändan blev det 7 st som nu ligger infrysta och klara.
Resten? Gick sönder.....?

Hemma och vilar några dagar....


Väntar på besked på NÄR jag ska börja med cellgifterna.......vill börja!!

Tar tid, otålig....får tid den 10 December, ska göra EKG, lungröntgen och nånting som heter MUGA som mäter hjärtfrekvensen.. Måste vara frisk för att kunna bli förgiftad.
Min älskade vän Bella följer med mig denna dag till sjukhuset. Allting går bra...men vill ha ett beslut på NÄR ska jag få börja!!
Nu kommer jag inte ihåg datumet men tror den 17 December får jag gå på infomöte om vilka biverkningar cellgifter kan ge, har med mina underbara vänner Bella och Maria för detta roliga möte..... OH MY GOD!

Några Roliga Biverkningar:

* Illamående, kräkningar  (check)

* Torr i käften, metallsmak i munnen (check)

* Förstoppning (check)

* Dödstrött (check)

* Håravfall (peruk, check)

Det finns mer men dessa räcker tycker man....


Dan före dan.... Fick tid äntligen, 21 December klockan 9.00 på Danderyd

den 20 December åkte jag och Johan till Södersjukhuset (har nu varit på typ alla sjukhus) för att operera in en PICC-line... det är ju så att cellgifter kan man inte bara få direkt in i armen, för då går blodkärlen sönder (Brrr)
så jag valde mellan att operera in en dosa under nyckelbenet (ärr över bröstet resten av livet) eller en slang från armen, in i en ven som går till hjärtat där gifterna pumpas ut snabbt i blodet.
Så denna underbara slang fick jag dan innan cellgifterna, det va faktiskt rikigt obehagligt att ligga på ett operationsbord helt klarvaken och bli opererad så där....Som tur va så gick själva operationen på 5 min och själva slangen kände man ingenting utav. Det jobbiga med PICC-line är att den måste hållas "ren" så man måste byta den 1 gång i veckan...inte själva slangen i kroppen men den del som sticker ut.
*Bella* Jag får inte bada med den heller :0(


Så va den då här, dagen som jag "väntat" på....

21 December........vilken helvetets dag!

På sjukhuset mår jag bra under själva behandlingen och även en stund när jag kommer hem.... sen visste jag varken ut eller in.... Var fast mellan himmel och helvete! Kunde inte hålla ögonen öppna var så trött, mådde så illa, försökte intala mig själv att jag inte mådde illa (man ska INTE behöva spy säger dom) Men tillslut gick det inte att hålla tillbaka. Metallsmaken kommer krypandes, allting smakar metall, ALLT!  Att få i sig vatten var bara det svårt! Livrädd för att bli förstoppad, för det sa dom på sjukhuset att det är det typ värsta som kan hända. Så dricker laxeringsdroppar flitigt. Primperan heter mina illamående tabletter som dennna dag inte hjälper ett skit.
Jaja helvetedagen över... eller?
Mår lika dåligt dag 2 och nästan lika dåligt dag 3... Va faan Julafton dag 4!!
Träffas ändå hemma hos mamma och pappa med Johans familj också, och får i mig lite julmat. Sen blidde jag trött och vilade fram och tillbaka under hela Julafton, tror att det var tack vare alla tabletter som jag tog mig kraft att orka!

Idag...27/12

Idag sitter jag här och skriver, har bakat mina kära Mozartkulor, som jag egentligen brukar göra på Julafton men inte orkade......fortfarande seg....en vecka efter behandlingen...normalt? Vet inte.
Saknar att leva "normalt" redan, vill att det ska vara April NU!


Shit det här blev ett långt inlägg, har säkert missat en massa saker, datum som inte stämmer osv....
Men det va skönt att skriva av sig. Tack systeryster! <3

Fortsättning följer.....