Mitt liv i rosa går vidare...

För nästan exakt ett år sedan fick jag reda på att jag hade cancer...Mitt liv stannade upp.

Jag hoppas att jag aldrig nånsin mer kommer att få gå igenom detta helvete igen...

Idag lever jag mitt liv som vanligt igen och jag älskar det!! Det enda som påminner mig om att jag har varit sjuk är mitt korta hår på huvudet och såklart mina ärr på vänstra bröstet.

Men jag lever, jag mår bra! Känns nästan overkligt att jag har gått igenom allt det här!

Läste igenom alla mina inlägg och bestämde mig för att göra mitt sista...

Denna blogg har hjälpt mig och kommer att finnas här om jag behöver den igen.


Jag var på mammografi och ultraljud 28 Augusti och fick positiva svar att allt ser normalt ut! Halvårskontroller väntar, dom kommer att ha koll på mig!

Folk frågar - Är du frisk nu? med följdfrågor... Jag svarar snällt och förklarar så gott det går :0)

Jag vet inte hur jag ska avsluta det här... Så jag gör det bara!

Jag vill säga det och tro på det men jag vågar inte till 100% säga att jag har besegrat cancern, men jag lever här och nu, så det är iallafall en liten seger!!
Jag hatar dig och hoppas att få slippa dig för resten av mitt liv!!!

Ikväll är det Rosa bandet Galan 2011! Jag kommer att titta på det med medlidande och hat och jag kommer att be för att cancerforskningen fortsätter på rätt spår och botar fler och fler människor! Skänk pengar!! <3



Kärlek och respekt!! <3 <3 <3


Bättre tider...

Väldigt dålig på att uppdatera. Men men...

Jag var tillbaka på sjukhuset idag efter att ha sluppit gå dit på ett tag nu... Det var inte kul alls.

Ledsen och nervös på jobbet, jag vet att det aldrig är roligt att komma, vara, se ett sjukhus. Men man går ju dit för att bli frisk eller få hjälp! Men går man dit för att få ett besked om att allting ser bra ut eller att det kanske kanske är kört....igen! Det ska jag tala om är en hemskt jobbig upplevelse som gjorde att mina nerver var på utsidan.

Jag fick knappt i mig nån lunch, jag ville stoppa fingrarna i halsen för att jag mådde så illa. Mina tankar gick såklart åt till att tänka negatvit, tänk om det blir dåligt...vad gör jag? Det finns inte en chans att jag orkar gå igenom samma saker igen. Jag lovar att jag kunde känna metallsmaken komma tillbaka i munnen......Faan va ynklig man är.

Med darrande, tunga steg gick jag in genom huvudentren, efter att ha kommit en bit på väg så kändes det som att jag redan var tillbaka, jag kan det här, jag vet vart den ena och den andra avdelningen ligger, jag litar på min sjuksköterska som tog hand om mig när jag fick cellgifter, jag har telefonnumret i väskan till en psykolog som jag kan ringa nör jag vill och boka tid.....osv.
att veta att det finns hjälp gör allt en smula lättare, min nervositet gick över till en bestämd stark Therese som lämnade fram remissen till Mammografi receptionisten som frågar - Har du frikort? Varav jag ler och säger - Självklart!  Konstigt vore annars.

Gör Mammografi och sedan Ultraljud.....Usch vad jag hatar att bli "antastad". Men fick positiva svar. Syns ingenting, inga konstigheter....Jag är frisk! ?? Njaaa vågar inte hoppas för mycket, jag tror inte på det än, vad som helst kan hända, men ett tag till får jag må bra!!

För övrigt, jobbandet går bra, jag kommer börja jobba heltid i September. Jag börjar komma igång med lite träning, simning rättare sagt, jättebra, skönt för min rygg!

Om 2 veckor bär det av till Turkiet!!! Ooojjj vad nice!! Wiiie! Sol och värme!

Skriver mer senare när jag känner mig motiverad ;0)

Puss & Kram

Strålande strålning!

YEESS! Igår va man klar...33 gånger strålad *check* :0)))

Kändes väldigt konstigt att inte åka till sjukhuset imorse!! Är det verkligen klart? Vågar inte hoppas för mycket!

Allting har gått bra ändå, har fått lite brännskador men det är redan ny fin hud som tittar fram.

Drop-in tider suger kan jag informera.... Jag har inte haft en tid inbokad varje dag utan man checkar in när man kommer, tror ni att jag nånsin har varit själv där....icke, minst 3-4 st i kö och ja strålningen tar ca 3 min men man får räkna med att varje person tar ca 15 min in och ut, då det är extremt viktigt att strålningskameran strålar på exakt samma ställe varje dag. Så minst en timme men vanligt att det kunde bli nästan två timmar väntan.
Så att man har jobbat halvtid 4 timmar gör att den tiden jag spenderat på sjukhuset blir heldagar, aldrig varit hemma före 5 iallafall.

Nu idag jobbar jag 4 tim varje dag i 2 veckor till, sen är det 2 veckor semester!!! Wiiie! Gotland bokat en vecka, sen blir det nya bilen ner til Skåne, Höllviken och hälsa på morbror med fru och lilla kusinen :0)

Hur är det med armen da? Jo den är mycket bättre så det är så skönt! Träffade en mupp ortoped som meddelade på ett nonchalant sätt att OM det inte blir bättre så får vi operera in en protes! WHAT??
Vilken tur att det är bättre redan da.....suck! Det finns bra läkare sen så finns det dom som inte är så bra!

Uppföljning på mig blir i Augusti nångång, då ska jag få träffa min läkare på Danderyd och mer vet jag inte....
Det jag vet är att han kommer att fråga om jag vill undersöka mer varför jag fått cancer om jag har den där genen! Vi får se om det är värt det då.

Nu är det blicka framåt och njuta av sommaren så gott det bara går, får inte ligga och sola så mycket under den närmsta tiden, så känner jag för att sola senare så blir det Turkiet i September da! Woohoo!


Hörni jag hör av mig igen! Trevlig Sommar!

Vill bara säga.... Vila i frid älskade Mormor <3 <3 <3 Till alla er där ute!! Sluta röka för faaaan!! Att se någon somna in för att tillslut inte kunna få luft, är ingenting som någon vill uppleva, varken rökare eller anhöriga!!

Kärlek och respekt!




7.e Juni härlig värme idag

Snart en månad sist jag skrev....tiden går så fort.

Vad har hänt sen sist?

Jag har flitigt gått på min strålning varje dag, men det har ju självklart inte gått smidigt och smärtfritt. När jag tänker efter så skulle jag vilja strypa en läkare på Danderyd, jag trodde han var bra och det är han säkert om han håller sig till det han kan!!
Han berättade veckorna innan strålningen att det minsann inte var några biverkningar, "bara" lite hudrodnad som om man har bränt sig i solen och att man kan bli trött för att det är psykiskt jobbigt att sitta och åka till sjukhuset varje dag. Fuck you!

TRÖTT blir man för att radioaktiv strålning dödar mina celler.

Hudrodnad var milt sagt (jag har just nu blivit lite lite röd, men det kan bli värre) det är vanligt att huden spricker och det blir sår efter några veckor.

Fick så jävla ont i halsen för en och en halv vecka sen och blev hes som satan. Fick förklarat för mig att lymfkörtlarna i halsen också blir strålade och att slemhinnorna blir torra och irriterade.
Nej jag menar inte att jorden går under för det, men med den pep talkingen från läkaren om att strålning är en dans på rosor så blir man förbannad.

Grejen är att så länge jag inte känner nån större oro så sätter jag mig inte och googlar fram info. Då blir man bara nojig och tror att det värsta ska hända och jag kände att det fanns väl ingen anledning till det alls inför strålningen.

Jag fick en annan glad överraskning.....första dagen på strålningen så märkte jag att det blev jättejobbigt att ha vänsta armen ovanför huvudet. Man ligger raklång med armarna över huvudet och håller händerna i två handtag, så att dom kommer åt allt runt hela bröstet. Det gjorde iallafall ont och snäll som jag är så sa jag bara, det gör lite ont, men dom sa bara - Du måste ligga still i samma läge hela tiden. Dag två samma sak.

Ojojoj dag tre fick jag sota för att jag inte vågar stå på mig och inte lyssnar på min kropp. Armen va helt bortdomnad!!!
Skakade lite på mig gick upp och åt frukost, tog två alvedon och smörjde in armen med muskelsalva då den helt plöstligt börjat dunka!!
Ignorerar det en stund till tills jag inser att det inte håller längre, börjar gråta. ringer och skriker på stackars Johan att jag inte orkar mer!!
Ringer Danderyds akutnummer och ber dom om hjälp, men dom ber mig ta mig till radiumhemmet där jag blir strålad för att prata med en läkare där. Ledsen, uppgiven och irriterad ringer jag min bästa kampis Bella, och hon skjutsar snällt in mig till sjukhuset <3

En ganska lång historia kort... så skriver läkaren ut Voltaren tabletter mot smärtan och konstaterar att han tror att jag har en inflammation i vävnaden i armen och meddelar Danderyd att dom får ta hand om mig.
Träffar en läkare på Danderyd som skickar mig på en vanlig röntgen, känns som att dom tror att jag överdriver min smärta, stannar hemma en dag, smärtan blir bättre men inte bra, jobbar några dagar ändå, går på strålningen som jag ska varje dag, får reda på att det inte syntes nånting på röntgen, är det jag som överdriver??....och så blir armen så där jobbig igen med smärta som dunkar, försöker få dom på strålningen att förstå att jag kan inte ha armen uppe länge, så efter halva strålningen får jag pausa och ta ner armen....ligger tyst och ensam i rummet en stund men tillslut kan jag inte hålla tillbaka tårarna.... -men ligger du och gråter för att du har så ont?? Dom ringer på läkaren som inte kan förstå varför det gör så ont, Danderyd går inte att få tag på så läkaren på Radiumhemmet sätter sig och ringer runt och lyckas flörta till sig en tid för magnetkamera röntgen dagen efter på Karolinska.
Dagen efter kommer läkaren med goda nyheter...sitter ner i väntrummet, har blivit strålad och läkaren kommer och sätter sig bredvid mig och säger glatt - goda nyheter, det var INTE en metastas!! Helt chockad frågar jag -Vad menar du, vad är det? Samtidigt som jag ställer frågan förstår jag vad han trodde att det kan ha varit.. Jag slutar andas för nån sekund, pustar ut! -Ok gud va bra mem vad är det da? - Du har Aseptisk nekros! - Vaaaaa???
PÅ svenska.....Mina nerver knyter sig så jag får ingen blodtillförsel till armen, en biverkan från cellgifterna.
VÄLDIGT ovanlig.....Men jag jublar inombords över att ha fått en diagnos och blir ännu mer glad när läkaren äntligen förstår att jag har haft jätteont!! Morfintabletter skrivs ut! TACK! sover gott denna natt!!

Idag har varit en superbra dag, vakna, gick till jobbet i värmen, jobba, åt en god lunch med moster och kusin för att sedan ta mig till sjukhuset. Värme kan göra mycket.
Imorgon ska jag gå och kolla om det finns nån fin peruk, vill ha en ljusare variant. Mitt hår är nu ca 1 cm, men det är väldigt tunna hårstrån.

Jag känner att jag kommer skriva av mig lite snart igen.... så ha det bäst så länge allihopa!! Kraaaamm <3
NU är det sista avsnittet av Desperate Housewives för säsongen :) :(

Ps. Jag måste bara tipsa om en blogg som jag avgudar...han skriver på ett sånt bra sätt, så som jag skulle vilja kunna skriva <3  http://ikroppenmin.blogspot.com


16.e Maj 2011

YEESS!! Då va man klar med 7 st cellgiftsbehandlingar, fy faan vilken jobbig tid jag nu kommer lämna bakom mig och försöka att aldrig mer tänka på, det kommer ju aldrig gå att helt glömma, men det får sitta lååångt långt bak i huvudet!


Idag är jag stark, inte helt hundra, kan få som typ mjölksyra i hela benen,det känns som att dom domnar bort och ska ge vika om jag "anstränger mig" och går lite för fort eller böjer mig konstigt, domnar lite i fingrarna också. Det som säkert kommer sitta kvar som längst är den fantastiska halsbränna som helt plötsligt dyker upp, tur att man har bra tabletter för den.

Efterlängtat och lite skrämmande så gick jag tillbaka till jobbet i onsdags förra veckan, helt underbart!! Alla var så himla gulliga så det gick hur bra som helst och kändes toppen att vara tillbaka. Saknat er mina kära arbetskamrater <3

FLYTTAT har man också, bott här nu i 3 veckor och trivs verkligen bra än så länge, nytt och fräscht och jättefint, ny soffa, ny säng, nytt matbord NYTT NYTT NYTT ;0P Älskart!!

Imorgon är det dags för min första strålning, det ska bli spännande och se om det sliter på krafterna av att sitta och åka till sjukhuset varje dag i 7 veckor. ÄHHH det kommer jag klara galant, finns ingenting värre än cellgifter!

Jag återkommer minst en gång till och berättar om strålningen.

Nu ska jag tvätta i min nya tvättmaskin och stoppa in disk i min nya diskmaskin, det låter inte så kul kanske men har man varit utan dom så vet man hur mycket man saknar dom underbara manickerna ;0))

Mitt liv kommer aldrig att bli som förr, men jag ska se till att njuta så gott det går, så länge jag andas!

Kärlek och respekt <3 <3 <3 Speciellt till min älskade Johan som har varit den starke i vårt förhållande senast halvåret!



När jag hör någon sucka "livet är hårt" är jag alltid frestad att säga "jämfört med vad?"

Nu är det inte långt kvar....Våren kommer krypandes, sista behandlingen måndagen den 18.e, flyttar den 27.e. Mycket bra grejer på gång, dagarna nu går såååå sakta!!!

Jag har den här bloggen för att kunna skriva av mig, när jag är klar med behandlingarna och strålningen så kommer jag att sluta skriva här och hoppas och ber till gudarna att jag inte kommer skriva här igen!

Jag känner att jag inte behöver berätta hur det gick sist på kur 6 för den var identisk med kur 5 typ.

Idag mår jag bra, det enda som är kvar som biverkning är munsår som vägrar ge sig.

För övrigt så har mitt hår börja sakta sakta växa tillbaka på huvudet!!? Konstigt! Istället har jag tappat nästan alla ögonfransar och det är inte många strån kvar till ögonbryn, men det skiter jag i, dom kommer väldigt snart växa ut igen.


På onsdag ska jag med sällskap av min vän Bella ta oss till södersjukhuset och förbereda mig inför strålningen, dom ska ställa in apparaten så att jag blir strålad på exakt samma ställe varje dag i 7 veckor, dom kommer att markera en punkt mitt på bröstet där dom kommer att tatuera in en liten prick för att det ska kunna bli exakt varje gång.

Om jag inte skriver innan påsken igen så önskar jag alla redan nu en GLAD PÅSK! <3



Dags igen..

Imorgon kör vi!!! Kur 6 av 7 ska avklaras imorgon 29/3. Håll tummarna att jag inte kommer få ont!!

Det är så nära nu att jag ser mållinjen, bara en gång kvar sen!! Är så glad!

Imorgon följer min vän Bella med när jag ska få gifterna. <3

Tänkte visa en ganska sjuk bild som en ny vän som också drabbats av bröstcancer och bloggar har lagt upp på sin blogg, som jag tänker sno, hoppas det är ok kära N <3

Vi får ju Taxotere som det heter som innehåller Idegran som kan vara smått giftigt i stor mängd.....




Tuuur att vi inte får i oss lika mycket!! :0))


JUST DET jag fick pengar från Förseningskassan för en vecka sen WOHOO! En klumpsumma för 3 månader :0)


Nu tänkte jag gå ut i solen och njuta! Kram på er <3



Önskar jag vore på Santa Monica Beach!!




Pest eller kolera...

Ja det är bara välja....njaaa ska man jämföra biverkningar så är denna Taxotere medicineringen liiiite bättre...men bara lite!

Tisdag 8/3 fick jag då kur 5 av 7. Kom till sjukhuset kl 11 och fick gå därifrån kl 1 :0) Fantastiskt skönt att det går snabbare!! Trodde tröttheten skulle slå till efter några timmar men jag var vaken hela dagen och hela kvällen :0)

Dag 2 lite trött men orkade gå ut på promenad och höll mig relativt vaken under dagen

Dag 3 så är man lite segare men hyfsat pigg, halvsover denna dag.

Dag 4 JAAAA då var det dags! Muskel och ledvärksdagen kan börja! Beskriva den värken..hmm ungefär som att bli överkörd av nånting, typ en buss! Träningsvärk och växtvärk samtidigt, som utlovat från läkaren "Många upplever det som en väldigt obehaglig muskel och ledvärk". Alla gör ju inte det men självklart gör jag det.

Provar först med Ipren som övergår till Voltaren, jag har recept på starkare tabletter men i och med att jag får ont i magen redan av Voltaren så vågar jag inte ta dom receptbelagda för dom får man tydligen också ont i magen utav.

Dag 5 Lördag, dunkar i ben och fötter ont ont ont, jag är inte så trött att jag bara sover så att sitta rastlös och bara känna smärta i hela kroppen gör att jag håller på att bli tokig!! Vill slå sönder nåt!! Tuuur att man har lugnande pills!! Men istället för att sitta och sjunga med under finalen av Melodifestivalen satt jag mest och grät! Så då vet ni vad Johan gjorde i lördags, satt och trösta mig. Han fick vara flitig med att smörja in hela mig med Aloe vera heat lotion i två dagar. Det hjälper till faktiskt!

Dag 6 så har värken släppt nästan helt och jag mår bra! Jag brukar få blåsor i munnen men det har jag inte fått denna gång utan är bara lite lite torr i munnen, det som bråkar som vanligt är halsbrännan men den är jag så van vid nu!

Dag 7 Börjar känna av smärta i ländryggen och det tycker jag är obehagligt, det är så mycket nerver och skit som kan komma i kläm! Försöker gå bort smärtan under dagen men det blir bara värre under kvällen, vetekudde, heat lotion hela kvällen, svårt att sova (tror det är kortison tabletterna) somnar 04.30!!! Johans klocka ringer 05.45! Somnar om när han går och sover till 11. Fick lite sömn ändå.

Dag 8 Idag känns det lite bättre men jag ringer ändå till min avdelning på sjukhuset för att kolla om det är "normalt". Får svaret att det är det, ryggen kan ta mycket stryk av just Taxotere, men blir det inte bättre om några dagar så ska jag höra av mig igen. Jag ska gå upp och lämna blodprov imorgon så då får vi hoppas att mina blodvärden ser någorlunda bra ut.

Helt enkelt så är det som att jämföra Pest eller Kolera men i och med att Taxotere påverkar en under kortare tid, det är 2-3 dagar som är riktigt jobbigt istället för 6-7 dagar så vinner Taxotere över FEC-kurerna!
OBS! Detta är min uppfattning, det är inte lika för alla!!

TVÅ gånger kvar sen hörni!! :0)))) Längtar till nästa behandling, snart över!!

Nu ska jag värma vetekudden, göra en kopp te....lite heat lotion också och lägga mig på soffan och vänta på att mina favoritserier DH och CT börjar! Ha det bäst!! <3 < 3 <3 



Vilken dag!!

Börjar min dag med ett besök hos husläkarn för Picc-linen...håller räkningen, nu är det bara 6 gånger till som jag behöver gå upp dit. Sista cellgiftsbehandlingen så kommer dom dra ut "slangen". Så alltså den 18 April är den borta.

Sen begav jag mig till apoteket och plockade ut alla mediciner som ska ätas resten av veckan.

När jag kom hem satte jag mig och ringde till banken och förberedde lite inför bolånet.
Ringde IKEA och kollade med leveranser.....och sen till det näst bästa samtalet på hela dagen som var till Förseningskassan. Det finns inga ord för hur mycket man kan hata deras system!!! Jag är så jävla trött och förbannad!!!!
Sist jag pratade med dom så skulle dom skynda på mitt ärende och jag behövde INTE skicka in några mer papper!! Det var TVÅ veckor sen! Nu säger min handläggare att inläsningscentralen vill ha en sjukanmälan från den 13 December, ni vet där man skriver varför man inte kan jobba, om det finns andra arbetsuppgifter som gör att man kan gå och jobba hur många procent ersättning man vill ha osv. Det är då faaan vad dom är snabba!!

Jag orkar inte bli arg på min handläggare för nu börjar hon tycka synd om mig och ber om ursäkt för att det tar sån tid för dom på "huvudkontoret" att reagera! Idag på eftermiddagen fick jag då denna sjukanmälan som jag kommer posta idag och min handläggare har skrivit en notering att dom ska skynda på med utbetalningen! Då får vi se hur snabbt det går!!!! Idioter är bara förnamnet!!!




Bestämmer lunch med Bella, vad ska vi äta.......Bella vill ha pizza....från...Hmmm...Tillslut säger jag Arena Pizzeria och vi åker dit...det var tur det!!
När vi kommer ut från Pizzerian upptäcker vi att i bilen som står parkerad bredvid våran sitter det en dam som ser ut att sova men hon sitter lutad åt sidan så vi blir lite oroliga så vi knackar på rutan och frågar om hon mår bra, hon skakar på huvudet.
Så vi öppnar bildörren och hon säger att hon inte mår bra alls och vi frågar om hon är ensam eller om hon väntar på nån. Hon säger att hon har suttit där ett tag och att ingen har reagerat och hjälpt henne, vi upptäcker efter en stund att hon har satt på varningsblinkern, men man ser ju knappt det eftersom det är så ljust ute!
När hon sagt att hon är själv och att hon inte alls mår bra så ringer jag 112 för första gången i mitt liv.
Medan Bella springer in på Pizzerian efter ett glas vatten.
Ambulansen är där efter bara några minuter och den gamla damen på 82 år får åka till Danderyds sjukhus. Innan dom skjutsar in henne på båren i ambulansen tackar hon oss så mycket för hjälpen.
Undrar hur länge hon suttit där? Hoppas allt gick bra sen! <3


Då så gott folk det var allt från mig denna vecka! Imorgon ska jag slåss mot cancern igen! Wish me good luck!
Ha det bra så länge!




Leva livet!

Jag hade en plan... på hur jag ville planera för åtminstone 2 år framöver.

Fast jobb och ett jobb som jag trivs med. *check*

Ny lägenhet med större boyta, där jag vet att finns plats för tillökning i familjen *check*

Göra en drömresa till underbara USA, LA, San Fransisco och Las Vegas  *check*

En vecka innan jag fyllde 27 år, friade min sambo och vi är nu förlovade.

På min födelsedag får jag besked om att jag får det jobb som jag sökt...Livet leker, allt känns så bra... samtidigt är det nånting som säger mig att allting är för bra för att vara sant, det här är inte likt mig, jag brukar snarare ha otur än tur! 
Jag kommer aldrig att glömma när jag pratade med min mamma och meddelade att jag fått nytt jobb och att allting var FÖR bra, jag sa då att nånting kommer att hända som inte är bra!

Mycket riktigt så hade jag rätt! Min plan sprack....visst jag har fortfarande mitt jobb, nya lägenheten väntar, jag har kvar min sambo som sagt att han inte kommer lämna mig!
MEN jag hade bestämt mig, jag var ju redo att satsa på en tillökning i familjen. Jag kommer ihåg när läkaren berättade att jag hade cancer så blev jag såklart chockad och ledsen, men det som gjorde mest ont i hjärtat var när hon frågade om vi hade barn och man berättade att det var det som var tänkt att det skulle skaffas.

Risken att cancern kommer tillbaka brukar vara inom 2 år men man är inte friskförklarad förrän efter 5 år.
Ska jag vänta och se om den kommer tillbaka efter två år? Tänk om den kommer tillbaka? Ska jag då vänta ytterligare två år? Så kan man väl inte leva!
Det är klart att man inte önskar att man har ett spädbarn hemma när man går igenom en cellgiftsbehandling! Men oavsett så är det extremt jobbigt att få cellgifter ändå, iallafall för mig!

Idag tänker jag annorlunda. Man kan inte få allt här i livet och även om en plan spricker så får man helt enkelt tänka om! Man hinner tänka mycket dom dagarna jag mår bra.

Nu planeras det för fullt!! Vi har bestämt oss för att göra en ny resa innan vi börjar tänka på barn igen.
Jag vet inte vad det är men USA är nånting som måste upplevas! Jag älskar allt med USA, folket, maten, landskapet! Dom har allt och allt är överdrivet stort :0) Jag fick sambon Johan att fatta tycke om USA, så när jag sa att jag ville åka tillbaka så var det en självklarhet!
Men denna gång blir det på östkusten. New York först och sen hyra bil och bila enda ner till Florida, det kommer bli så häftigt!
Tänker inte bestämma och boka allting nu utan det är tänkt att det blir nån gång till hösten. Men man kan ju spana på vad det finns på vägen ner mot Florida...typ se Washington DC, Disney World och det som jag tror blir häftigast är att åka ut på USAs sydligaste punkt Key West, för att komma dit åker man över 43 broar och ett ex antal öar.



Så coolt! :0)


Idag är det tordag den 3/3. Tiden går ändå ganska fort just nu, som vanligt både postivt och negativt.

Fick träffa min nya läkare igår och han var riktigt bra, förklarade massa saker på ett bra sätt, ritade gärna bilder när han förklarade (vissa bilder såg inte kloka ut, haha) och lyssnade när jag pratade och gav bra svar. Han visade hur planen efter cellgifterna ser ut. Jag är ju inte rikigt klar efter cellgifterna utan jag ska genomgå massa strålningar också.
3 veckor efter cellgifterna kommer jag att få gå till Karolinska Radiumhemmet och bli strålad över vänstra bröstet där tumören satt.
När nån börjar med meningen " I och med att du är så ung" så vet jag nu att det är ingenting bra som kommer efter dom orden. Den vanligaste strålbehandligen är 5 veckor måndag-fredag. Men då jag är "ung" så får jag strålas i 7 veckor! Yippie!
Att strålas tar ca 2-3 min, första gången kommer dom att tatuera in en prick mellan mina bröst så att exakt samma ställe blir strålat varje dag. Det gör inte ont, inga jättejobbiga biverkningar. Det som händer är att det är som att ligga i ett solarium det är UV strålar som gör att huden blir mörkare, man "bränner sig" så huden kan bli irriterad och röd och efter en stund så fjällar man. Värre än så är det inte med biverkningar.

På tisdag 8/3 är det dags igen. Kur 5 av 7 ska göras. Skitnervös är jag!! Taxotere, ny medicinering som jag inte alls vet hur jag kommer att må efter. Jag vet att jag inte kommer må bra men med FEC-kurerna har jag lärt mig vad som väntar.
Mest skrämmande är muskel och ledvärken som jag kanske inte ens känner av men antagligen så kommer jag säkert göra det :0(  Usch och fy, ve och fasa! Men jävlar vad det inte är långt kvar sen!!

Lev livet idag!! Imorgon kan det vara försent!  Ut och njut av det underbara vädret, det ska jag göra nu!

PÅMINNELSE till alla tjejer där ute, kläm på era bröst!!! <3






Usch vad kallt det är!!!

Behöver vååååår...nu får det vara bra med vinter!!

Ja då var kur 4 avklarad, sista FEC-kuren....Taxotere väntar...brrr..

Denna gång följde svärmor med och gjorde mig sällskap, höll mig vaken ganska länge men var väldigt trött under behandlingen. Min sjuksyster talade om för mig att blodprovet jag hade lämnat dagarna innan var för tidigt inlämnat och att dom ville se vad jag hade för värden närmare själva behandlingen så det måste jag skärpa till mig på och lämna rätta dagar.... Iallafall så tog hon blodprov innan hon började behandlingen.

Mitt i behandlingen så kommer hon och frågar om jag fått blod nån gång? Nääää aldrig behövt... Mina blodvärden var tydligen inga bra alls så dom har bestämt att jag ska få två påsar med blod.
OK ja men det är väl bara ge mig da!! Nä nä vi vill att du kommer tillbaka imorn eller på torsdag för vi hinner inte ge dig idag, vi slutar 4 idag!
PANIK! Jag ORKAR knappt komma upp ur sängen dag 2 och 3!!! SNÄLLA SNÄLLA ge mig nu!
Min sköterska är så snäll att efter tjat, lite tårar i ögonen så jobbar hon över för att ge mig en påse blod iallafall, MEN jag måste komma tillbaka på torsdag för den andra påsen!

Svärmor blir avlöst av min sambo Johan, kl 18.00 lämnar vi sjukhuset. Jättetrött är jag vid det här laget så sover i bilen, går och lägger mig när jag kommer hem och sover hela natten.

Dag 2 är toppen!! Mår riktigt bra, orkar ta en promenad till och med.. Tänk vad lite blod kan göra!

Dag 3 tillbaka till helvetet...JAAAA va kul att åka tillbaka till sjukhuset idag!! Mentalt jobbigt, trött. Mamma och svärmor kommer och hämtar mig och får leda mig in på sjukhuset där vi möts av mina glada sköterska som säger -Men guuud va kul och se dig!! Vad bra att du kom!! Varpå jag glor tillbaka säger inte ett ljud och vill bara därifrån!
Medan mamma försöker hitta en parkering och svärmor ska hämta mamma och visa vägen till rätt avdelning så är jag ensam en stund med min sköterska. Jag ligger på en säng och funderar på hur jag snabbast ska komma härifrån...flyktvägar, fattar ingen hur dåligt jag mår?? Min sköterska tar min hand och tittar på mig ledsamt och frågar hur jag mår, har du nån att prata med? Hur är det? Är det jobbigt att vara här?
SNÄLLA det går inte med ord att beskriva hur jobbigt det är att vara här så ge mig blodet så jag får åka hem och låsa in mig och vara för mig själv! Det är det ENDA jag vill!
Det VILL jag säga till sköterskan men min blick säger allt! så äntligen får någon se HUR jag mår mina helvetesdagar förutom min sambo! NI vill inte träffa mig och jag vill inte träffa någon, det är mitt sätt att hantera dagarna i helvetet!
Å inte faan hjälpte andra påsen blod, den var säkert bra för mina värden men jag var lika trött som sist!
Så 4 kuren var likadan som tredje förutom att jag fick blodet.

Sakta men säkert kommer jag tillbaka och dag 7 så börjar jag bli normal igen.

Igår onsdagen den 23/2 bestämde jag träff med min vän Kristina för lunch på byn. Kl 14 hade jag tid hos husläkarn för att göra rent PICC-linen och som vanligt har det stuckit, kliat och varit irriterat i armen då jag har en LITEN infektion som är så liten att dom inte velat ge mig antibiotika. Som vanligt var det varigt och irriterat och sved som satan när man får sprit i såret! Ja men nu är det inte så bra att du har kvar infektionen så nu kanske vi ska se till att du får antibiotika!!  ??? 

Jag frågar mig.....Jag får cellgifter som bryter ner mina blodvärden,blodkroppar mitt immunförsvar, ALLT!
Vad är det som gör att det tar 3 veckor innan dom beslutar att ge mig antibiotika mot infektionen? Har inte min kropp redan jobbigt nog som det är utan en infektion och kanske behöver hjälp direkt med en pencillinkur??

Jag vet inte jag är ingen läkare, sköterska, så jag ska egentligen hålla käften och låta dom sköta sitt jobb!
Men jag tycker att det är konstigt!! Hade jag fått antibiotika på en gång så hade jag inte haft nån infektion idag och jag kanske hade mått bara lite lite bättre, vad vet jag?


Ringde förseningskassan i tisdags, samlade krafter och ringde min handläggare som lovat att ringa upp men man kan ju inte vänta längre än 2 veckor, då är man bortglömd antagligen!
- Hej Therese heter jag och du är min handläggare och jag vill veta hur det går i mitt ärende.
- Jaha, vad är jag din handläggare för da?
- Öhh min sjukskrivning?
- Då ska vi se...................
- Ja du skulle ringa upp mig när du kontaktat min läkare och frågat om läkarintyget som du inte fattade.
-Jaaaa juste det var du ja, jag gör så att jag ringer din läkare nu och försöker reda ut det här.
Oj oj oj här händer det grejer men det betyder att jag legat på hög nånstans och att hon inte gjort nånting än låter det som.
Hon ringer upp mig efter en halvtimme och låter genast trevligare, för nu har hon pratat med en sjuksköterska på min avdelning som förklarat läget och fått min handläggare att fatta att jag genomgår en tuff behandling som gör att jag inte kommer orka jobba.
Jag behöver inte göra nånting mer, inga andra läkarintyg inte fylla i andra papper utan hon ska skynda på mitt ärende i och med att jag förklarar att mina pengar börjar ta slut då jag inte fått pengar sen den 5 December. WOHO!! Jag kommer få pengar snart :0) Bättre sent än aldrig!

Idag är det tordag, jag har precis ätit frukost och tagit min pencillin. Tänkte åka och handla med mammi. Ta en promenad i solen. Blir en lugn dag.

På lördag blir det Mellomiddag med tjejorna. Tänkte bjuda på en vegetarisk tacoröra med efterrätt :0)
Kolla på Melodifestivalen såklart och så ska min vän CJ ha tålamodet och visa mig hur man sätter på lösögonfransar för det är hon expert på nu :0)
Sofia och Maria kommer. BELLA skit i ditt jobb och kom hit istället! <3
Kristina du är så välkommen efter du har jobbat om du orkar, det vet du <3

På lördag hejar vi nog på Linda Pritchard, har iofs inte hört låten men hon är bra snygg :0)


Linda Bengtzing släng dig i väggen!!




Ha en bra dag och helg allihopa så hörs vi! <3


Happy Valentine´s Day <3




Fick en sån fin blomma och ett jättestort kort från min bästa kampis Bella <3
I kortet låg en liten hälsning från min idol...nämligen bästaste Maria Montazami :0) Tack Bella hihi





Får vi se om min sambo kan bräcka detta hehe!!

Idag har jag varit på en promenad med Bella, väldigt skönt med solen strålande i ansiktet, så länge man är ordentligt påklädd så är det riktigt skönt ute!
Sprang upp till husläkarn och la om PICC-linen, har en favorit sköterska där nu som är toppen, tyvärr så får jag inte välja henne varje gång, men hon är så bra, avslappnad, glad och trevlig, snabb som satan, slog rekord idag, endast 20 min tog det (brukar ta 40-45 min). Så jag berömde henne ordentligt :0)

Resten av dagen är en förberedelse-dag, håller på och tvättar, ska dammsuga och städa.
För imorgon är det dags igen för min fjärde kur. Som vanligt blandade känslor, jag var väldigt ledsen igår och grät halva dagen. Idag känns det bättre, man måste blicka framåt och tänka att jag är ju för faan mer än halvvägs, tiden går ändå fort, förutom dom dagar jag ligger som en grönsak.

Vi var och titta på våran lägenhet igår, som byggs för fullt, dom hade fått upp tapeterna, parkettgolvet var inlagt, köksluckor klara m.m. Kändes så himla kul att stå där mitt i lägenheten snart snart snart får vi flytta in, samtidigt som jag tänkte det är bara 2,5 månader kvar så blev det extremt jobbigt att gå därifrån och veta att mitt "normala" liv väntar i denna lägenhet, jag kommer må bra, när vi väl flyttar in!! Varav halva dan fylld med gråt!

Imorgon fortsätter min kamp att döda cancern!


All heder till min Älskade Johan, Älskar Dig!! Du och jag för alltid! <3 <3 <3





Hoppas ni får en mysig alla hjärtansdag och fortsatt trevlig vecka så återkommer jag! <3

Brrrr...

Bara att hålla sig inne så gott det går idag, fy satan vilket snöoväder! Haha skulle gå ut med soporna och skotta bilen lite, trodde att jag skulle frysa ihjäl! All snö som jag borstade bort hamnade rakt i ansiktet, så jag gav upp samtidigt som jag stod och skratta och frös. Haha nää går inte ut igen om inget allvarligt hänt!

Jag skulle gå på sminkkurs på Karolinska idag, men jag ringde och avbokade den, undra om man hade kommit fram? Haha går man in på sl.se så är alla bussar inställda, pendeltågen går ibland och såklart blir det en massa förseningar på tunnelbanor. Så idag blir det inte mycker gjort...städat lägenheten i typ en timme, diskat och kelat med katterna.

Ikväll blir det umgås med syster och äta nåt gott, dock inte tre-rättersmiddag idag :0)

Imorgon är jag och Johan bjudna på Mello-middag hemma bästa Bella och Matz, trevligt trevligt :0)


På tisdag är det dags för min sista FEC-kur, (som det heter) sen kommer jag få en annan medicin som heter Taxotere som kan vara minst lika jobbig med biverkningar :0(
Förutom att man har samma biverkningar som nu, håravfall,uttorkade slemhinnor och tarmar, trötthet m.m.
Så kan det tillkomma biverkningar som t.ex. muskel och ledvärk i hela kroppen, missfärgade naglar som även kan lossna tillslut, svamp i munnen m.m. Det finns hur mycket som helst men förhoppningsvis så klarar man sig från det mesta. Peppar, peppar ta i trä!
Ingenting jag ser framemot men nu ska jag fokusera på att bli klar med sista FEC-kuren, det är 4 av 7 kurer, så sen är det ju inte så långt kvar.


Nu ska jag äta nån lunch! Ha det bra så länge allihopa <3


Längtar till sommar och sol!!!




Tiden rinner iväg...

Ursäkta har varit dålig på att uppdatera...skrev faktiskt ett inlägg men när jag skulle spara det så försvann det!!

Jaha då ska jag backa minnet till tisdag den 25.e då jag fick kur 3... syster följde med denna gång också, behandligen tar ca 4 timmar, tiden brukar gå ganska fort.
Den här gången var jag såååå trött redan under behandlingen så efter en timme så låg jag och slumrade till hela tiden. Mamma kom och hämtade oss efter, i bilen kunde jag inte hålla ögonen öppna. Så när jag kom hem så gick jag och la mig direkt och sov resten av tisdagen.

Trejde kuren var identisk med andra kuren, slapp illamående (väldigt glad för) men aptiten va lite sämre denna gång så svårt att äta nåt. Tröttheten var extrem!! orkade bara sova tre första dagarna och min rygg har hunnit ta mycket stryk såklart, det är det värsta, det går så fort för kroppen att brytas ner och det tar tid att "bygga upp" den igen.
Jag orkade inte gå utanför dörren förrän dag 5, dessa "promenader" går i slow motion...zombies skulle springa förbi om dom fanns....MEN det hjälper att komma igång så fort som möjligt med promenader!

Och så var det Februari....på onsdagen den 2.a så var jag pigg tyckte jag..så gick ner på "stan" för en lunch med Bella och Maria, det gick bra...efter lunchen var det dags för omläggning av PICC-linen.. jag har haft lite ont i armen där slangen sitter, det har stuckit och varit ömt så jag antog att det säkert var en infektion..och jag hade såklart rätt...det är så skönt att få sprit i ett varigt, rött iriterat sår...INTE! Inte kul alls med en infektion men sköterskan tyckte inte att det var så farligt.
Efter en liten promenad med Maria så går jag hem och vill bara sova, dagens ansträngningar är gjorda så nu orkar jag inte göra mer än att ligga på soffan och vila.

I lördags var jag hemma hos Maria och kollade på Melodifestivalen och snacka skit, blev ju en riktigt dålig start på Mello, bara skit..hoppas nästa lördag blir bättre :0)

Igår var jag och syster och hälsade på farmor och farfar på dagen och var ute och gick med hundarna.
På kvällen var det matlagning för hela slanten, vi körde Halv åtta hos mig! Tre rätters middag med recept plockade från tv 4 Halv åtta hos mig...mmhhmm!

Vi började med en förrätt som hette: Len vitlökssoppa med tryffel och chili med paprikatoast
Till varmrätt: Oxfile med rostad potatis med chevresås (såsen läskigt god)
Efterrätt: Chokladtryffelpaj med passionsfrukt
Oj oj vad gott!!





Idag är det måndag, har en hel del att fixa med idag, mediciner som ska hämtas ut, ska boka tid hos en naprapat, måste få hjälp med ryggen innan nästa behandling, ska kolla upp ett ställe i stan som heter Perukshopen, där dom säljer lösögonfransar, har fortfarande mina egna kvar men dom börjar sakta lossna mer och mer.

För övrigt så hatar jag Försäkringskassan, fick brev från dom att min läkare måste skriva ett annat läkarintyg för förebyggande sjukpenning. Vilket en annan handläggare sagt att det inte behövs!!! Blir tokig!! Jag har inte fått en krona från dom på över 2 månader nu! Och när jag förklarar för dom hur jag tolkar min sjukskrivning så tror dom att jag kan svara på hur min läkare har tänkt! Efter att min då nya handläggare och jag inte kommer fram till något vettigt svar så kommer vi fram till att hon får kontakta min läkare helt enkelt så får dom lösa det där!
Jaaa får vi se hur lång tid det tar!
Jag ringde till min avdelning på Danderyd för att kolla om min läkare kanske ville sätta in lite antibiotika eller nåt i och med min infektion... man vet ju aldrig! Då får man prata med sköterskorna på avdelningen som då kollar med läkarna...behövde även mer recept på mediciner... så jag frågade - kan du fråga Dr Tobias vad han tycker?
- Dr Tobias är tyvärr pappaledig just nu men jag ska fråga en annan läkare.

Jaha pappaledig tänke jag hmmm...1-2 veckor kanske?

- Hur länge är han pappaledig? För han kommer få brev från min handläggare på F-kassan!
- Han är pappaledig 6......månader.......Tyvärr!

JAHA så med andra ord så har jag fått en ny läkare?? Brydde mig inte ens om att fråga vem!

Nu ska jag sätta fart och få saker gjorda!

Ha en fantastisk dag allihopa! <3









Längtar inte till imorgon!

Då var det dags för den tredje kuren, snart halvvägs upp för den jobbiga uppförsbacken.

När jag träffade min sambo Johan fick jag två katter på köpet, vissa dagar är det jobbigt andra dagar mindre jobbigt, men så är det väl med allt!
Iallafall vaknade jag utav att Tiger (the fat cat) :0) va jätte kelsugen och spann som en galning, vi låg och titta varandra rakt in i ögonen, med bara 5 cm face to face när han tar sin tass försiktigt och lägger den på mitt ansikte, precis som att han vill säga mig nåt, typ det här kommer bli bra... kanske låter larvigt men katten växte i mina ögon :0)



Myskatten :0)


Går upp till husläkarna och byter PICC-line, börjar kännas som att jag är där varje dag, idag var det en person som var lite bättre hehe!

Spenderar hela dagen hemma hos mamma och funderar på morgondagen, vill inte, orkar inte, hur kommer jag må denna gång? Man KAN INTE sitta och tänka för mycket då blir man knäpp tillslut, men det känns inte alls roligt att morgondag är här!
Känns konstigt att säga till alla vänner -Vi hörs nästa vecka för jag kommer inte orka prata resten av veckan :0(

Efter att ha segat hemma hos mamma börjar jag bearbeta av en liten lista som jag skrivit upp att jag ska hinna med att göra innan imorgon.. Vi åker och handlar, vad kommer jag kunna äta? Vad är bra att äta som innehåller mycket socker och salt? Jättekul att försöka planera vad man eventuellt kommer kunna få i sig dom närmsta dagarna. Blir jag sugen på nåt så kommer ju Johan få springa och handla...eller mamma ;0P

Ska nu fortsätta med min lista...samtidigt som jag kollar på Konferensresan :0)
Ha en bra vecka allihopa så blir nästa inlägg när jag mår bättre! <3



De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ytterligare ett på banken...Fånga dagen!

Det är tur att jag inte har så mycket hår på armarna som en gammal gubbe...

en utav distriktsköterskans kommentarer när jag va på husläkarmottagnigen för att göra rent PICC-linen, hahhaha!
Jag går en gång i veckan för att hålla den ren. Första gången gick det jättebra, sköterskan visste exakt vad hon pyssla med och allting gjordes sakta och säkert.
Andra gången var det en dam som var nervös och osäker och hade med sig en instruktionsbok på hur man skulle göra....jag blir då själv lite nervös men jag kommer ihåg mycket från första gången så vi kommer ändå bra överens.

Igår följde Bella med för att kolla hur det går till och då fick jag samma dam som var osäker, plus att hon hade en läkarstudent med sig som gärna ville vara med och lära sig...ööhhh kanske vore bra om hon kunde själv innan hon lär ut!!
Börjar med att hon säger -Hej Therese! Jag fattar att hon känner igen mig, det är inte många som kommer med en PICC-line om dagarna. Hon vet varför jag är där...Så kommer det - Va fin du är i håret, har du klippt dig??
- Ehh nej jag har cancer, det är en peruk! hon blir röd i ansiktet och pillar nervöst i mitt hår och förklarar hur verkligt det ser ut!

När hon börjar ta bort tejpen som sitter på armen så är det klart att det känns, ungefär som att dra bort et plåster och min hud är ju lite irriterad då man haft tejp där i 5 veckor nu, så jag råkar väl säga -aajj! typ. Då kommer kommentaren -Det är tur att du inte har så mycket hår på armarna som en gammal gubbe!....????

Läkarstudenten får stå och läsa instruktionerna och se till att hon gör rätt... Hmm sen frågade hon mig
- Brukar dom ha sterilhandskar på sig på sjukhuset?? Hmm är jag inte typ på ett sjukhus och vad tror hon att anledningen är att jag kommer till vårdcentralen för att göra rent Picc-linen? Orkar inte...så jag säger ja!
Handskarna som hon sätter på sig är typ tre storlekar förstora så när hon ska sätta på tejpbitar efter att gjort rent allt så fastnar hon och står och försöker slita bort det och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!

Bella som sitter snällt på en stol tittar hela tiden chockat på mig och vet inte vart hon ska ta vägen, hon hade gjort det här bättre!!

Jag kommer inte ihåg allt hon sa men det var fler konstiga kommentarer, hon höll på att sätta på en sak som slangen sitter fast i upp och ner så jag fick rätta henne...allting blev så pinsamt och jag tyckte synd om henne men vafaan, ska man behöva kunna allt själv?

När allt är klart så säger hon -Gud va du är duktig som står ut med oss nya, tack för att du kommer hit så att vi får öva på dig.
Jag säger - Jaa det är väl kul att man är uppkattad hehe.
Hon säger -Nej nej jag menar inte så!
Vad fan menade hon da???

Bella skriker på mig när vi kommer ut - Du går INTE hit något mer!!
Men orka åka till Danderyd för att fixa....




Typ så här ser det ut, slangen går in på insidan av överarmen via en ven fram till hjärtat, där cellgifterna pumpas ut snabbt i kroppen. Koksalt sprutas in en gång i veckan för att kolla att det inte är stopp i slangen och för att hålla den ren.


Idag åkte jag med mamma och Maria till Ikea, det va kul men oj oj vad lång tid det tog, hela dan!
Snart serveras det mat, Johan står i köket och lagar korvstroganoff, mmm gott!
Tiden går så fort, det är väl både postivt och negativt, det är ju snart Februari herregud! Känns som att julafton var igår! Den här helgen kommer gå skitsnabbt och snart är det tisdag..brrr usch usch usch vill inte!!!



Min egen cocktail.. Fyra påsar med en typ liter koksalt, en påse mot illamående, en med kortison och en med cellgifter, den röda är cellgifterna.


Svärmor bjuder på middag och revy på lördag, det ska bli kul att skratta lite :0)

Nu är maten klar... sen blir det lite handboll, går det skitdåligt så får man glo på restaurang i vårt vardagsrum istället!

God kväll så länge!









Tji fick jag, man ska inte ta ut seger i förskott inte...

Jag var och träffade min läkare igår, måndag och fick ny tid för nästa behandling, blir på tisdag nästa vecka den 25.e
Det som kom som en "glad" överraskning va att i och med att jag hoppade av studien så blir det konstigt med doserna cellgifter som jag ska få...kort förklarat efter all förklaring med olika medicering bla bla läkarspråk så kommer jag att få 7 kurer och inte 6 som jag trodde, visst det är ju inte så farligt kan man tycka, men man får tänka att det blir 3 veckor till och så som jag planerat (måste sluta planera det går ju ändå åt helskotta varje gång). är att jag ska vara klar med sista behandlngen i början av april som då plöstligt blir  i slutet av april istället.

Vi flyttar den 27 april och jag håller mina tummar på att jag inte kommer att vara allt för trött då :(
Iallafall ska det bli så himla skönt att flytta...längtar sååååå mycket!

Dom senast dagarna har jag mått bra och orkat göra saker, vilket jag verkligen uppskattat, meningen var att jag skulle få cellgifter idag, känns som att jag tog rätt beslut och hoppade av studien. Det är väldigt viktigt för mig att jag orkar umgås med vänner och familj emellan behandlingarna.

I fredags var jag hemma hos min kampis Bella med Maria och åt jättegod tacos, vilket gick jättebra att äta så länge ingenting var starkt eller kryddat (halsbrännan ÄR jobbig flera dagar efter behandling). Sen blev det sitta och glo på Lets Dance och snacka skit hela kvällen.

Lördag var väldigt segstartad, fick lite panik för att dagen bara gick utan att göra något. På eftermiddagen fick man ett sms från syster om middagsbjudning, så jag och Johan äter en god middag hemma hos syster och hennes pojkvän Björn och kollar lite handboll.

Söndag=städdag, fram till ca kl 15 sen blev det en dusch och sen bar det av på Alvas 2-års kalas.
Fick presenter från min vän Kristina och hennes syster Sanna, massa krämer, parfymer, läppglans m.m
Det va snällt och gulligt av er :0) Tack, kram! <3

När vi kom hem blev det laga mat från Linas matkasse, bra, god mat... men lite dyrt är det!
Bjöd över syster och Björn på en god kyckling med klyftpotatis och massa grönsaker som gjordes på plåt i ugn, gott gott! Och sen kvällens höjdpunkt kl 20.00, Solsidan!! Hehe! Bra skit! Synd att det är så kort!

Idag har varit en att-ordna-dag, hann med en fika på "stan" med Kristina.
Men sen har jag gått igenom en massa papper, man samlar på sig en del.
Förseningskassan ringde, 3 dagar efter att jag ringt dom och undrade vad jag ville...vart ska jag börja, jag började med att fråga - Hur ska jag bete mig för att ni ska vara nöjda? Ingenting funkar, har pratat med ca 5 olika personer och alla säger olika saker. Idag så har jag fått en handläggare i Täby som ska ta tag i mitt ärende men hon hittade inga anteckningar om tidigare samtal plus att hon inte såg mitt sjukintyg, så jag får skicka in det igen och jaaaa pengar det kanske man får nån gång i mitten av februari?

Sen råkade ju jag va lite snabb och boka en resa till Rom här i Januari för jag visste inte då att jag skulle få cellgifter. För att få tillbaka pengar så måste man ju då intyga varför man inte kan åka med ett läkarintyg och det var ju inga problem att fixa från min läkare, så han skriver ett fint intyg där det står att jag får cellgifter och att det då är omöjligt för mig att åka.... Får ett mail från dom där det står att läkarintyget gäller inte för att läkaren har inte skrivit AKUT sjukdom! Så jag får snällt be honom göra ett nytt där ordet AKUT står med. Så han tar fram det gamla intyget som fint ligger sparat i hans dator och lägger till ordet AKUT samtidigt som han skakar på huvudet och säger att dom inte är kloka, hahahahaha det tycker jag är skitkul!!


Näää nu ska jag sova, Godnatt!


Fina blommor från Christina, Jerry och Lillemor, Tack så hemskt mycket för dom och för chokladen <3

Fina blommor från Christina, Jerry och Lillemor. Tack så hemskt mycket för dom och för chokladen! <3

Back from hell...kur 2 av 6 avklarad! 12/1 idag

Det snöar ute...usch nu får det räcka tycker man!

Jaha det var ett tag sen jag skrev något och det beror på att jag inte mått bra alls efter andra behandlingen..

Fick min andra kur den 4/1 min syster var med mig denna dag på sjukhuset..I och med att jag mådde så illa att jag kräktes första gången så fick jag mer tabletter...tror det var tre stycken till olika, det visade sig iallafall att det var väldigt bra för mig, mådde knappt illa alls när jag kom hem utan jag var förvånansvärt pigg, glad och inte alls som sist att jag gick och la mig efter en stund. Däremot så var jag pumpad med alla dessa läkemedel så jag var INTE mig själv (har minnesluckor faktiskt).
Min sambo Johan skulle storhandla själv på ICA i centrum för att vi hade räknat med att jag vid 5 tiden låg i sängen!! Men då jag kände mig pigg så gick jag ner för att möta Johan på ICA.
När man är så pass "drogad" och glad så sket jag fullständigt ut i hur jag såg ut, osminkad,likblek och i skrikrosa mysbyxor går jag glatt ner för att handla på ICA!
Ber om ursäkt till er som såg mig HA HA!

PÅ kvällen mår jag fortfarande rikigt bra och alla som jag pratar med blir överlyckliga över att jag mår så bra denna gång!

Dag 2

Inget illamående!! Wohooo! Men tröttheten är olidlig, sover bort denna dag!

Dag 3

Trots att jag verkligen är superglad över att jag slapp illamående och kräkningar som då gör att jag kan äta normalt så är det nånting som gör att jag dras ner så långt ner på havsbotten som det går, det finns INGENTING som kan beskriva den känslan! När kroppen ger upp! Du orkar inte titta på TV! Det finns ingenting i hela världen som skulle få dig att skratta! Du vill BARA vara ifred och stirra in i väggen!

Dag 4

Alla biverkningar är här, blåsor i munnen, allt smakar metall, och det värsta som inte heller går att beskriva hur det känns, mitt hår har börjat släppa och jag vet vad som måste göras, men jag har inga krafter idag.

Dag 5

Eftersom svärmor (frisör) är bortrest så får vi låna en trimmer av henne. Min älskade Johan hjälper mig att raka skallen. Dom rekommenderar att man lämnar lite stubb på huvudet så att man inte får inåtväxande hårstrån, så jag får då ca 1 cm stubb kvar tillslut. Konstigt? Ja! Ser ut som min bror. Men Johan tycker jag är söt och det är det viktigaste!

Allting är jobbigt, gråter väldigt mycket. Har inga krafter till att fixa mat så min kära mamma är hos mig på dagarna när Johan jobbar och ser till att jag får i mig något.

Jag skäms, alla ringer och smsar och vill veta hur jag mår, men jag orkar inte älta mitt elände hela tiden.
Så till alla mina nära och kära, jag lovar att jag hör av mig när jag orkar!

Idag 12/1 har jag nästan varit mig själv, lite seg, en jävla halsbränna som är så jävla irriterande. Jag kan inte dricka min favoritdricka Coca cola!! Förjävligt!
Har varit hos husläkaren och gjort rent PICC-linen, varit hos mamma och ätit bullar...mmmm!!
Mitt stubb på huvudet är det inte mycket kvar av. Drar man handen lite lätt på huvuvdet så faller det av massa hårstrån så snart är jag helt utan hår. Men har min fina peruk på mig nu. Känns lite konstigt men det funkar.
Jag tänker hela tiden att det är inte för alltid jag måste ha peruk och när mitt hår växer ut igen så kommer det vara starkare och tjockare!

Jag har tyvärr bestämt mig för att hoppa av studien som jag gick med i! Alltså istället för 8 kurer varannan vecka så får jag nu 6 kurer var tredje vecka! Jag bestämde mig för det för att jag vill hinna må bra några dagar emellan varje kur så jag hinner gå till jobbet, träffa vänner och överhuvudtaget hitta på något! För min egen skull så jag orkar med detta!

Med mottot En Dag I Taget så kommer jag klara av det här!!!





Blommor från jobbet, tack så mycket alla arbetskollegor!! <3

4/1

Nu ska bloggen fungera igen! :) Sorry för strulet syster!! / Carro

*testing testing*

Ögongodis!

 


Har ni inte sett The Vampire Diaries...göre!! Här är MIN kille i serien!

Tidigare inlägg
RSS 2.0