Leva livet!
Jag hade en plan... på hur jag ville planera för åtminstone 2 år framöver.
Fast jobb och ett jobb som jag trivs med. *check*
Ny lägenhet med större boyta, där jag vet att finns plats för tillökning i familjen *check*
Göra en drömresa till underbara USA, LA, San Fransisco och Las Vegas *check*
En vecka innan jag fyllde 27 år, friade min sambo och vi är nu förlovade.
På min födelsedag får jag besked om att jag får det jobb som jag sökt...Livet leker, allt känns så bra... samtidigt är det nånting som säger mig att allting är för bra för att vara sant, det här är inte likt mig, jag brukar snarare ha otur än tur!
Jag kommer aldrig att glömma när jag pratade med min mamma och meddelade att jag fått nytt jobb och att allting var FÖR bra, jag sa då att nånting kommer att hända som inte är bra!
Mycket riktigt så hade jag rätt! Min plan sprack....visst jag har fortfarande mitt jobb, nya lägenheten väntar, jag har kvar min sambo som sagt att han inte kommer lämna mig!
MEN jag hade bestämt mig, jag var ju redo att satsa på en tillökning i familjen. Jag kommer ihåg när läkaren berättade att jag hade cancer så blev jag såklart chockad och ledsen, men det som gjorde mest ont i hjärtat var när hon frågade om vi hade barn och man berättade att det var det som var tänkt att det skulle skaffas.
Risken att cancern kommer tillbaka brukar vara inom 2 år men man är inte friskförklarad förrän efter 5 år.
Ska jag vänta och se om den kommer tillbaka efter två år? Tänk om den kommer tillbaka? Ska jag då vänta ytterligare två år? Så kan man väl inte leva!
Det är klart att man inte önskar att man har ett spädbarn hemma när man går igenom en cellgiftsbehandling! Men oavsett så är det extremt jobbigt att få cellgifter ändå, iallafall för mig!
Idag tänker jag annorlunda. Man kan inte få allt här i livet och även om en plan spricker så får man helt enkelt tänka om! Man hinner tänka mycket dom dagarna jag mår bra.
Nu planeras det för fullt!! Vi har bestämt oss för att göra en ny resa innan vi börjar tänka på barn igen.
Jag vet inte vad det är men USA är nånting som måste upplevas! Jag älskar allt med USA, folket, maten, landskapet! Dom har allt och allt är överdrivet stort :0) Jag fick sambon Johan att fatta tycke om USA, så när jag sa att jag ville åka tillbaka så var det en självklarhet!
Men denna gång blir det på östkusten. New York först och sen hyra bil och bila enda ner till Florida, det kommer bli så häftigt!
Tänker inte bestämma och boka allting nu utan det är tänkt att det blir nån gång till hösten. Men man kan ju spana på vad det finns på vägen ner mot Florida...typ se Washington DC, Disney World och det som jag tror blir häftigast är att åka ut på USAs sydligaste punkt Key West, för att komma dit åker man över 43 broar och ett ex antal öar.
Så coolt! :0)
Idag är det tordag den 3/3. Tiden går ändå ganska fort just nu, som vanligt både postivt och negativt.
Fick träffa min nya läkare igår och han var riktigt bra, förklarade massa saker på ett bra sätt, ritade gärna bilder när han förklarade (vissa bilder såg inte kloka ut, haha) och lyssnade när jag pratade och gav bra svar. Han visade hur planen efter cellgifterna ser ut. Jag är ju inte rikigt klar efter cellgifterna utan jag ska genomgå massa strålningar också.
3 veckor efter cellgifterna kommer jag att få gå till Karolinska Radiumhemmet och bli strålad över vänstra bröstet där tumören satt.
När nån börjar med meningen " I och med att du är så ung" så vet jag nu att det är ingenting bra som kommer efter dom orden. Den vanligaste strålbehandligen är 5 veckor måndag-fredag. Men då jag är "ung" så får jag strålas i 7 veckor! Yippie!
Att strålas tar ca 2-3 min, första gången kommer dom att tatuera in en prick mellan mina bröst så att exakt samma ställe blir strålat varje dag. Det gör inte ont, inga jättejobbiga biverkningar. Det som händer är att det är som att ligga i ett solarium det är UV strålar som gör att huden blir mörkare, man "bränner sig" så huden kan bli irriterad och röd och efter en stund så fjällar man. Värre än så är det inte med biverkningar.
På tisdag 8/3 är det dags igen. Kur 5 av 7 ska göras. Skitnervös är jag!! Taxotere, ny medicinering som jag inte alls vet hur jag kommer att må efter. Jag vet att jag inte kommer må bra men med FEC-kurerna har jag lärt mig vad som väntar.
Mest skrämmande är muskel och ledvärken som jag kanske inte ens känner av men antagligen så kommer jag säkert göra det :0( Usch och fy, ve och fasa! Men jävlar vad det inte är långt kvar sen!!
Lev livet idag!! Imorgon kan det vara försent! Ut och njut av det underbara vädret, det ska jag göra nu!
PÅMINNELSE till alla tjejer där ute, kläm på era bröst!!! <3
Fast jobb och ett jobb som jag trivs med. *check*
Ny lägenhet med större boyta, där jag vet att finns plats för tillökning i familjen *check*
Göra en drömresa till underbara USA, LA, San Fransisco och Las Vegas *check*
En vecka innan jag fyllde 27 år, friade min sambo och vi är nu förlovade.
På min födelsedag får jag besked om att jag får det jobb som jag sökt...Livet leker, allt känns så bra... samtidigt är det nånting som säger mig att allting är för bra för att vara sant, det här är inte likt mig, jag brukar snarare ha otur än tur!
Jag kommer aldrig att glömma när jag pratade med min mamma och meddelade att jag fått nytt jobb och att allting var FÖR bra, jag sa då att nånting kommer att hända som inte är bra!
Mycket riktigt så hade jag rätt! Min plan sprack....visst jag har fortfarande mitt jobb, nya lägenheten väntar, jag har kvar min sambo som sagt att han inte kommer lämna mig!
MEN jag hade bestämt mig, jag var ju redo att satsa på en tillökning i familjen. Jag kommer ihåg när läkaren berättade att jag hade cancer så blev jag såklart chockad och ledsen, men det som gjorde mest ont i hjärtat var när hon frågade om vi hade barn och man berättade att det var det som var tänkt att det skulle skaffas.
Risken att cancern kommer tillbaka brukar vara inom 2 år men man är inte friskförklarad förrän efter 5 år.
Ska jag vänta och se om den kommer tillbaka efter två år? Tänk om den kommer tillbaka? Ska jag då vänta ytterligare två år? Så kan man väl inte leva!
Det är klart att man inte önskar att man har ett spädbarn hemma när man går igenom en cellgiftsbehandling! Men oavsett så är det extremt jobbigt att få cellgifter ändå, iallafall för mig!
Idag tänker jag annorlunda. Man kan inte få allt här i livet och även om en plan spricker så får man helt enkelt tänka om! Man hinner tänka mycket dom dagarna jag mår bra.
Nu planeras det för fullt!! Vi har bestämt oss för att göra en ny resa innan vi börjar tänka på barn igen.
Jag vet inte vad det är men USA är nånting som måste upplevas! Jag älskar allt med USA, folket, maten, landskapet! Dom har allt och allt är överdrivet stort :0) Jag fick sambon Johan att fatta tycke om USA, så när jag sa att jag ville åka tillbaka så var det en självklarhet!
Men denna gång blir det på östkusten. New York först och sen hyra bil och bila enda ner till Florida, det kommer bli så häftigt!
Tänker inte bestämma och boka allting nu utan det är tänkt att det blir nån gång till hösten. Men man kan ju spana på vad det finns på vägen ner mot Florida...typ se Washington DC, Disney World och det som jag tror blir häftigast är att åka ut på USAs sydligaste punkt Key West, för att komma dit åker man över 43 broar och ett ex antal öar.
Så coolt! :0)
Idag är det tordag den 3/3. Tiden går ändå ganska fort just nu, som vanligt både postivt och negativt.
Fick träffa min nya läkare igår och han var riktigt bra, förklarade massa saker på ett bra sätt, ritade gärna bilder när han förklarade (vissa bilder såg inte kloka ut, haha) och lyssnade när jag pratade och gav bra svar. Han visade hur planen efter cellgifterna ser ut. Jag är ju inte rikigt klar efter cellgifterna utan jag ska genomgå massa strålningar också.
3 veckor efter cellgifterna kommer jag att få gå till Karolinska Radiumhemmet och bli strålad över vänstra bröstet där tumören satt.
När nån börjar med meningen " I och med att du är så ung" så vet jag nu att det är ingenting bra som kommer efter dom orden. Den vanligaste strålbehandligen är 5 veckor måndag-fredag. Men då jag är "ung" så får jag strålas i 7 veckor! Yippie!
Att strålas tar ca 2-3 min, första gången kommer dom att tatuera in en prick mellan mina bröst så att exakt samma ställe blir strålat varje dag. Det gör inte ont, inga jättejobbiga biverkningar. Det som händer är att det är som att ligga i ett solarium det är UV strålar som gör att huden blir mörkare, man "bränner sig" så huden kan bli irriterad och röd och efter en stund så fjällar man. Värre än så är det inte med biverkningar.
På tisdag 8/3 är det dags igen. Kur 5 av 7 ska göras. Skitnervös är jag!! Taxotere, ny medicinering som jag inte alls vet hur jag kommer att må efter. Jag vet att jag inte kommer må bra men med FEC-kurerna har jag lärt mig vad som väntar.
Mest skrämmande är muskel och ledvärken som jag kanske inte ens känner av men antagligen så kommer jag säkert göra det :0( Usch och fy, ve och fasa! Men jävlar vad det inte är långt kvar sen!!
Lev livet idag!! Imorgon kan det vara försent! Ut och njut av det underbara vädret, det ska jag göra nu!
PÅMINNELSE till alla tjejer där ute, kläm på era bröst!!! <3
Kommentarer
Postat av: Syster Carro
Syrran det där löser sig :( !! Fortsätt vara fokuserad på att bli bra igen så kommer det med barn lite senare än ni tänkt bara. Du har ju ändå något att se fram emot då.
Postat av: Nadja
Å vad härligt att du skriver igen !
Jag har mått skit denna gången ...imorgon är det en vecka sen min tredje och sista FEC och jag är helt slut...orkar inget ..du om någon vet hur det är...
Som du kanske läst så valde jag att leva livet lite till och har bokat en hundvalp : )
Oändligt med styrkekramar till dig inför Taxotere ...jag följer dina fotsteg...Kram N
Ps I love USA var där 2002 och vill dit igen bila genom Colorado när jag vunnit på lotto ! Ds
Postat av: Syster Carro
Hahahaha cp bild !
Postat av: Marre maria
Kläm kläm..Jag hänger med er till USA okej,hihi.. Ni gör så rätt att åka iväg på en resa o bara njuuuuuta, till USA oxå, fy fän vad nice =)!! Tänk beh. 5 redan, tiden rinner iväg o jag tycker du bara bli starkare o starkare för varje gång..Du o johis kommer verkligen kunna njuta av livet efter det här!
Men vilken fuuul bild, finns ingen logik i den heller,haha!!!
PUSS min kämpe, snart är våååår!!!:D
Trackback
